happywalk

"Du har överskridit gränsen 5 GB datatrafik för denna månad. Resten av månaden får du högst en hastighet på 30 kbit/s. Hälsningar Telia"

En ny mobil skulle sitta fint på något sätt. 3310 är guld, men det börjar bli lite problem med att ta emot sms och då känns det ganska så värdelöst. Jag saknar min förra som blev snodd på peace and love. Jag saknar peace and love. (stämningen, musiken, människorna). Känns avlägset, nu är det höst som gäller. För övrigt så är det helt okej lördagsunderhållning att dricka cider och titta på top model, säsong 11, på youtube. Snart ska jag dock dra iväg och träffa trevligt folk i huddinge.

Jag saknar elin, linnea, sanna, andrea, ellinor, tove, storasyster mfl som jag inte träffat på lite för länge. Fan vad jag hatar mig själv för att jag inte hör av mig till er, som jag borde. Skyller på tidsbrist, förlåt, men det är sant. Älskar er ändå.

Skulle verkligen vilja gå på en fin bruds nollning ikväll, men vad är grejen med att lägga det på en jävla måndag? Har 64 franskaglosor + ett geografiprov + ett historiaprov + två sidor matte. Nej, jag hinner inte iväg och det suger. Vädret gör mig ändå på så dåligt humör. Det är för kallt och inget gör mig glad. En bra vän sa en gång att det kändes som hon bara gick och väntade på något. Så sant, man väntar på ett bättre liv och glömmer att leva. Jag bara saknar allt och alla hela tiden. Jag slösar bort min tid. Så meninglöst, varför gör jag såhär? Självförtroendet är helt borta, vet inte riktigt vad som är värt att leva för. Vill ringa och gråta för någon, men jag gråter inte för folk. Jag vägrar, jag gör det bara inte. Jag vill bli lyckligt kär, vill veta hur det känns. (jag tror inte jag kan bli kär, jag tror verkligen inte någon kan bli kär i mig). Håll min hand bara, vem som helst. (vill bara känna hur det känns)  
(When I was a boy I was confounded by you Now I'm still a boy I am indebted to you Every song I ever wrote was written for you Written for you Now I'm feeling flat you seem a mile away I'm so tired that down on the pavement I'll lay Till the blossom on the tree comes falling on me Fall on me From my window I can see the mountain in snow From my window I will shut my eyes and let go Promise me you'll always be around when I fall And when I call On the river bridge up on the wall, looking down On the river bridge, to me a vision was shown If I could hold on to things till I was full grown Peace would I know To my dog on wheels I'll tell my pleasures and woes To my dog on wheels I'll tell my secrets and more Then one day in spring I'll take him down to the road Anything goes)

Jag kan svara ärligt, för jag bryr mig inte längre. Ni har dömt mig tillräckligt många gånger, så lägg ner, ni är inte bättre än mig. Jag har varit så fel, så fel för er. Men jag behöver inte er i mitt liv längre, jag vet vilka som är mina riktiga vänner nu. (Men ändå sitter jag här och mår dåligt, fast jag vet att ni bara vill trycka ner mig. Snälla sluta.)

Var på moneybrother nyss (grymt bra!) och jag ville fortsätta festa men så blev det tydligen inte, så nu sitter jag ensam och bitter vid min dator. Imorgon är det insparksfest (=nollning) för oss stackars små ettor, men vet inte om jag ska gå, beror på vilka andra som är tillräckligt pepp för att orka med. De senaste två dygnen har jag spenderat på barnens ö och det var faktiskt mad nice, min klass är så fin och 1E (en av paralellklasserna) verkar också riktigt trevlig. Men att alla sover på två madrasser på golvet låter bara som en bra idé när man är så trött att ingen orkar flytta på sig. När man vaknar och inser att madrasserna har glidit isär och att man har sovit på golvet hela natten så är det inte lika kul längre. Jag har ärligt talat ont i hela kroppen, fan.

Hel stört hur trött jag är, men har ätit världens godaste vegetariska middag som världens bästa Klara hade lagat. Sådant uppskattas.

Kan inte säga att det är kul att gå upp sju timmar innan skolan börjar för att laga frukost till en viss Nicole som sov över här, men det funkar. Kan inte säga att det ska bli kul att åka till barnens ö på torsdag, men det funkar. Kan inte säga att det är kul att skriva novell + ha en massa andra läxor, men det funkar. (Börjar dagen med det här.)  

Ofrivillig bloggpaus pga att mamma snodde med sig min datorsladd till öland. Måste skriva en novell till svenskan men mitt huvud är tomt på idéer. Jävla blogg som raderar inlägg för mig. Björn Borg för övrigt, det är grejer det.

Idag känns livet ganska bra. Får beröm för det jag vill ha beröm för (foto + personlighet). Min klass har börjat släppa alla spärrar och våra raster är helt sjuka, så mycket fint folk. Egopepp, egopepp. Jag har världens finaste vänner för övrigt, sådant stöd tjugofyra timmar om dygnet. Min aptit börjar komma tillbaka, och det är positivt (ja, jag vill kunna äta). Känner mig inte som världens hemskaste människa längre och att det håller på att bli höst känns ganska fint. Faktiskt. Jag gillar småkyliga mornar och regnsmatter. Brukar hata det, men nu är det ok. Saknar bara närhet. Men det är väl mänskligt (att sakna en hand att hålla, en annans axel tätt emot sin). Beroende, beroende. Shit vad jag skriver osammanhängande för övrigt. Men jag är ganska mycket så, massa saker jag vill få ut på samma gång. Mycket åsikter, hur ska man kunna hålla tillbaka allt?

1. Blev inhyrd (dvs, min kamera blev inhyrd och jag liksom hängde på) för att fota två pojkar till ett skolprojekt.
2. Posade vackert.
3. Gick hem istället för att ta tåget.

Wuh, min blogg är så jävla care just nu men fu, orkar inte med livet och mår så illa hela tiden att jag har vant mig vid det. Mår illa pga ångest och hunger, kan inte äta för att jag mår illa och mår illa när jag inte äter. Dricker te istället. Är en dryg fitta just nu tror jag, men är så rädd och hoppas bara att jag tolkat signaler fel. Eller att det går över. Har ett so-arbete att göra som jag var aspepp på men nu går det inte. Kan inte ens fokusera på att skriva, orden bara skiter sig ändå. Och förlåt för att jag inte svarar när folk smsar men jag orkar inte ens det. Är rädd att träffa människor jag känner så fort jag går utanför dörren för jag vill helt enkelt inte. Jag vill ingenting, har ingen lust till något och vet inte vad jag ska göra just nu.