happywalk

Idag känns livet ganska bra. Får beröm för det jag vill ha beröm för (foto + personlighet). Min klass har börjat släppa alla spärrar och våra raster är helt sjuka, så mycket fint folk. Egopepp, egopepp. Jag har världens finaste vänner för övrigt, sådant stöd tjugofyra timmar om dygnet. Min aptit börjar komma tillbaka, och det är positivt (ja, jag vill kunna äta). Känner mig inte som världens hemskaste människa längre och att det håller på att bli höst känns ganska fint. Faktiskt. Jag gillar småkyliga mornar och regnsmatter. Brukar hata det, men nu är det ok. Saknar bara närhet. Men det är väl mänskligt (att sakna en hand att hålla, en annans axel tätt emot sin). Beroende, beroende. Shit vad jag skriver osammanhängande för övrigt. Men jag är ganska mycket så, massa saker jag vill få ut på samma gång. Mycket åsikter, hur ska man kunna hålla tillbaka allt?