happywalk

Nu känns mitt liv sådär grymt meningslöst igen. Jag orkar verkligen inte. Förstår inte vad felet är. Det finns inte en enda människa jag kan gråta framför och jag är så jävla misslyckad som inte kan lita på någon. Jag avskyr disken som står och väntar på mig. Jag avskyr mitt stökiga rum. Jag avskyr att inte göra något en fredagkväll. Jag avskyr idioten på mitt jobb som klagar på allt jag gör. Jag avskyr mina orakade och färgfläckiga ben. Jag avskyr att alla bara skäller på mig hemma. Jag avskyr minnen som plågar en. Jag avskyr att jag är så lätt att förstöra och krossa, att jag är så svag. Jag avskyr hur dålig jag känner mig på att skriva, orden når inte fram längre. Jag avskyr att vara ensam och skriva patetiska blogginlägg som ingen kommer läsa eller bry sig om.
Nu går jag och kollar på skräckfilm själv, kommer vara pissrädd och säkert gråta ännu mer, men skitsamma, jag orkar inte.