merdezutsacrebleu
Så, nu har man börjat ettan. Man har fått en klass, lite kompisar och en uppfattaning om hur skolan ser ut. Lite rutiner har börjat smyga sig in i livet igen. Man har fått ett grymt slappt schema med max 3 lektioner per dag och sovmorgnar nästan varje dag. Man har fått en vardag. Man känner sig ganska trygg förutom på en punkt. Det värsta språket i världen, franska. Vad flög i en när man valde detta helvetesämne i sexan? Man lyckades få ett sympati-mvg i ämnet när man gick ut nian, men vad hjälper det nu, när man ändå inte kan ett skit längre? Man har fått en jättegullig franskalärare, en riktigt efterbliven (men liten) franskagrupp, men allt känns bara ångest. Man kan ju knappt presentera sig på franska och allt känns rent ut sagt förjävligt. Man vill inte läsa franska steg tre. Jag vill inte.
