den fjortonde augusti tvåtusenåtta klockan fjorton och femtiofem

Ge mig något/någon att tro och lita på.
En livsglöd, en vän att hålla nära.
Jag saknar en känsla som jag aldrig haft.
Låt mig bara tro igen, tänd någon slags gnista inom mig.
För fan, fan vad det här känns meningslöst.


Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0